Senna 9 månader

Det har gått alldeles för lång tid sedan vi delade ett nytt klipp med Senna. Ett späckat schema och mörka kvällar har gjort det allt svårare. På en av få jaktfria lördagar under denna tid passade vi på. Mycket har hänt på dessa 3 månader sedan förra filmningen, grundträningen har fortsatt med egen träning men även en grundkurs hos Jeppe Stridh. Trots att vi själva håller kurser och har gått hos Jeppe med otaliga hundar så är det fortfarande väldigt nyttigt. Apporteringsträningen har fortsatt bra, grunderna i dirigeringsarbetet börjar sitta, söket ser lovande ut och markeringsförmågan utvecklas. Senna har alltid gett ett moget och fokuserat intryck vid apportträning, aldrig hetsat upp sig eller låst sig. Det har gjort att vi hela tiden kunnat komma vidare och känner att vi ligger bra till för hennes ålder även om vi skyndar långsamt.

img_2070

Tittar vi på vad som har hänt med grundträningen sen sist så är egentligen träningen snarlik mot vad och hur vi arbetade ett par månader sedan. Största skillnaden är ändringar i miljön, så fort vi känner en valp/unghund ligger väl i hand ökar vi retningarna runt omkring, enklast och inledningsvis med att börja träna tillsammans med andra hundar och förare för att sedan även träna med flera hundar samtidigt själv. I det regniga klippet nedan ser vi Senna träna samtidigt som vår 3 åriga tik Lexie. Lexie som förövrigt kommer att vara till salu efter denna jaktsäsongen.

Apporteringen börjar däremot utvecklas allt mer, det är en rolig tid när polletterna från träning av enstakta moment som greppande, avlämning, signaler, stadga etc kan börja slås ihop till större övningar. I förra klippet visade jag hur jag arbetar vidare med stopp efter att ha lärt in signalen vid sittande och brytande av lek. Nu tar vi det med oss tillsammans med de enklare dirigeringsövningarna vi har gjort och blandar de olika singlarna för att inte skapa någon förväntan hos hunden. Just denna förväntan ser vi vid ett tillfälle när Senna utgår från att jag ska säga ”UT” ännu en gång trots att jag försöker skicka till höger. I detta läget ser man hur viktigt det är att ha befäst sitt stopp innan man går vidare eftersom hon sitter så nära apporten och det lätt hade kunnat bli ett misslyckade. Tittar jag själv på vårt arbete kan jag tycka att hon är något långsam i sitt stopp och detta tar jag med mig till nästa träning så att det långsamma inte plötsligt blir ett obefintligt stopp.