Idag har vi filmat Senna på nytt, 19 veckor på dagen. Vi gör rätt mycket samma saker som vi gjorde i förra klippet men blandar in lite apportering och börjar att introducera visselpipan.

Förra gången använde jag mitt sitt-kommando (långt s-ljud) och förstärkte med kroppen och handen i luften för att få Senna till att sätta sig i farten. Under detta klipp gör jag samma sak men har bytt ut mitt sitt mot en lång signal med visselpipan. Så fort hon börjat koppla denna signal till sitt och stanna börjar jag ta bort handtecknet, för att därefter ta bort rörelsen med kroppen mot henne och bara vissla medan jag fortsätter att gå. Jag kallar in henne med hjälp av flera korta signaler, sett till förra klippet så kallade jag med ett muntligt kommando samtidigt som jag rörde mig på ett inbjudande sätt och nästan viftade med armarna. När jag nu visslar så har jag tonat ner min rörelse och trots det kommer hon tveklöst, vilket innebär att jag kommer ta bort rörelsen helt i nästa steg. Här gör många annorlunda, slår ut med armarna i tid och otid oavsett avstånd. Även om utslagna armar kan vara till hjälp på avstånd anser jag att man alltid ska sträva efter att minska sina kommandon till ett minimum oavsett om det är med kroppen, pipan eller munnen. Genom att göra så får vi en mer uppmärksam hund och en ”reserv” att ta till då avståndet blivit långt eller störningen stor.

Tittar vi på apporteringen så har vi börjat med att göra lite enkla linjetag med vår uppfart som hjälp. Det är inget vi gör mycket av eller ställer några krav i såhär tidigt. Vi vill bara få till associationen att när jag pekar så finns det något kul framför oss. Att hon hellre springer i gräset och inte sitter helt i linje med mig när jag skickar är inget jag bryr mig i nuläget, det ska bara vara kul och kul tycker Senna verkligen det är. Vi ser att hon vid något tillfälle hoppar och busar lite, tunnlar mig innan avlämning och är något för ivrig. Så länge jag känner att jag kan bryta det, så länge det hela tiden är med mig och hon inte springer ärevarv med dummien eller något annat på egen hand så har jag överseende med det. Jag vill hålla motivationen och arbetslusten på absolut topp särskilt när vi börjar med stopp som är en dämpande övning. I nästa klipp ska vi titta på nästa steg i träningen av stopp och hur vi höjer motivationen i samband med kravet.

I helgen har vi haft nöjet att få följa med Stridhs Hundägarskola till vackra Tjolöholm och Göteborgs Game Fair.

Under mässan höll Jeppe & Sally kurs för en grupp som fick sammanlagt fyra träningstillfällen över två dagar framför publik. Som en del i uppvisningen var vi ett par stycken som var med familjen Stridh för att visa hur man arbetar enligt deras filosofi.

Senna som nu blivit drygt 13 veckor gjorde sina första uppvisningar och med bravur om vi får säga det själva. Filmklippet nedan är från första uppvisningen som vi var med på och för varje uppvisning blev hon säkrare i denna stökiga miljö med bland annat högtalare, skott, publik, etc och vi kunde öka svårighetsgraden ytterligare.

I förra filmklippet tränade vi på att gå fot i koppel och stanna kvar. Till varje klipp skriver jag om vikten av att föra hunden i ett slakt koppel och det är under mässan som vi ser resultatet av detta arbete. Om vi lägger vikt och fokus på att föra hunden med hjälp av motivation och krav istället för att släpa runt den blir steget till att ta av kopplet betydligt mindre. Jag kastar även en apport till Senna, den här gången skickar jag henne samtidigt som jag kastar den för att öka intresset och farten. När hon kommer in med den lockar jag upp henne i knät för att hon ska sträcka dummien mot mig och känna att hon inte blir av med den bara för att hon kommit tillbaka. Jag går även ett steg längre och tar inte den utan går först en runda med henne så hon ska lära sig att jag tycker det är positivt att hon håller kvar och först efter det tar jag upp henne i knät igen för att få en bra avlämning.

Lina hade Isa med sig och gjorde givetvis lite mer avancerade övningar då Isa nu hunnit bli 10 månader. I klippet ser vi henne apportera tillsammans med Tokkie och hans vorsteh och Sally och hennes springer. Alltid kul att se så unga hundar ligga så väl i hand och utföra sitt arbete med så stor glädje.

Vi har haft väldigt trevlig helg bland härliga människor och många spännande samtal kring hundar, träning och avel. Nästa vecka är det full fart igen med ny kursstart på måndagkväll, gång fem på grundkursen på tisdagkväll och privatträning på torsdagkväll.

Vi har fått en ny valp i flocken, jaktlabben Senna som vi har behållit från vår A’ria – Grouse kull. Hon är nu drygt nio veckor och vi har börjat träna så smått. Vi kommer försöka att filma med jämna mellanrum och lägga upp som nyheter här på vår sida för att förklara hur vi arbetar med våra egna hundar.

Filmerna kommer vara korta, enkla och oredigerade. Alla förklaringar till vad vi gör och hur vi tänker kommer ni kunna läsa i samband med varje klipp.

Denna vecka lägger vi upp två klipp, ett med första koppel och följsamhetsträningen samt ett med första apporten. Klippen spelades in förra veckan vid drygt åtta veckors ålder.

Koppel och följsamhetsträning
En 8 veckors valp är i regel väldigt följsam och lätt att locka med sig. Detta är något man bör utnyttja när man börjar träna. För framtida följsamhet och fotgående börjar vi tidigt att arbeta med valpen på rätt sida och gå på ett sätt så att valpen hamnar där man vill ha den. Tittar vi på klippet ser vi att den vid något tillfälle tappar fokus på mig och går mot Lina som håller kameran. Då får den ett väldigt litet rött ljus för att den ska vända sin uppmärksamhet tillbaka mot mig och massor av beröm direkt efter. Titta på hur den lilla svansen går.

Nästa steg i denna tidiga träning är att lägga på ett koppel. I klippet använder jag mig av ett kort ”retrieverkoppel” något som vi i vanliga fall bara använder till hundar som är klara med sin grundträning. All träning förenklas med ett bra läderkoppel och lämpligt halsband. Första gångerna vi går med koppel försöker vi hela tiden röra på oss på ett sätt så att kopplet inte blir spänt och varken begränsar eller styr hunden. I all vår träning försöker vi alltid se kopplet som en säkerhetslina och inte ett verktyg för att styra hunden. Allt för många hundägare gör tvärtom och börjar från start med att dra och släpa i hunden med kopplet, ofta till och med innan hunden ens fått en chans att göra vad man önskar. Enligt oss ska hunden alltid vara lös, även om den har ett koppel på sig. Mer om detta kommer ett par filmklipp längre fram när vi kan börja ställa lite krav på kontakt från valpens sida.

Apportering
Vi har inga apporteringskurser eller anser oss vara experter inom området men vi får en del frågor på ämnet och vill därför förklara hur vi gör. Tidig ”lekapportering” börjar vi med så snart det bara går om valpen visar föremålsintresse och gillar att komma med föremålen till oss. Är den ointresserad av föremål så jobbar vi bara med att väcka intresset genom lek. Väcks inte intresset låter vi det bara vara tills valpen blivit några veckor äldre. Likaså om den är ovillig att komma tillbaka med sin apport till oss. Jaktlabradorer är i regel väldigt tacksamma att få igång tidigt, detta är ett resultat av en oerhört målmedveten och lyckad avel i många generationer. Att se en valp som visar medfödd apportlust och spontan vilja att komma tillbaka med sitt ”byte” vid redan 8 veckors ålder är fantastiskt även om det inte är ovanligt. I klippet ser vi Senna apportera för första gången, innan klippet har hon fått nosa lite på apporten och bli intresserad. Eftersom hon tog upp den spontant kunde vi kasta och låta henne hämta in den. Ni ser också i filmklippet att jag håller kvar henne något innan hon får springa efter, detta är med tanke på framtida stadga och något vi endast gör eftersom hon redan visar så stor apportlust. Hade hon varit det minsta lilla tveksam hade vi inte begränsat henne så tidigt. Något som vi anser är viktigt från start är att kela och mysa med valpen innan man tar ifrån den sin apport. Tanken med detta är att vänja den vid att det är kul att ha en apport när man är med oss och att det är positivt att hålla kvar den. Skulle valpen nu spottat sin apport så fort den kom hade vi inte brytt oss nämnvärt men väntat lite med fortsatt apportträning för att kunna arbeta in rätt beteende från start.

Om en till två veckor kommer nästa filmklipp där vi visar hur utvecklingen har gått.

Har ni några frågor eller funderingar är ni givetvis välkomna att kontakt oss på info@berraskurser.se

A’ria, en härlig jaktlabbetik som vi tränat åt en vän är nu parad med Henley Grouse of Chatsworth. Vi tror detta kommer bli en spännande kombination mellan två hundar med trevliga egenskaper som bör komplettera varandra på ett bra sätt.

Vi håller alla tummar och tår för att allt nu ska gå bra eftersom vi själva vill ha en valp efter dessa hundar. A’ria är dräktig och valparna beräknas till mitten på vecka 6 vilket bör innebära leveransklara valpar i början på April.

Är ni intresserade av en jaktlabbevalp hör av er för mer info på info@berraskurser.se eller 0707-232842.
Valparna säljs registrerade i SKK och enligt SKK regler & rekommendationer.