Ni har på denna sidan kunnat följa vår jaktlabbe Sennas uppväxt hos oss.
Hon har nu blivit drygt 1,5 år, gjort sina första jakter och jaktprov.

Tidiga Senna filmer
Valpträning 8 veckor
Första apporterna 8 veckor 
Koppelträning 12 veckor 
Första uppvisningen 13 veckor 
Senna 16 veckor 
Linjetag 19 veckor 
Stoppsignal 6 månader 
Dirigering 9 månader
Träning med 2 hundar, Senna 9 månader

Vi har dessvärre varit dåliga på att filma på sistone men mycket har hänt.
Hon har varit med på 5-6 jakter och skött sig fint för sin ålder och ringa erfarenhet.
Jaktprovsdebuten gjordes ett par veckor sedan men räckte dessvärre bara till ett andra pris.
Husse får ta det på sig då provet gick mestadels råkor vilket hon inte introducerats till och inte var helt spontan vid upptag.

Bättre gick det däremot förra helgen då hon genomförde provet på ett bra sätt och fick med sig ett första pris hem.
Nu fokuserar vi på resten av säsongens jakter och ser framemot vårens prov.

När det gäller kursverksamheten har vi bestämt oss för att ställa in vår oktoberkurs, anledningen är vår pågående renovering och hög arbetsbelastning. Däremot kommer vi hålla någon drop-in träning för våra tidigare kursare.

Ny grundkurs blir i mars 2018.

Vårens första grundkurs är nu inplanerad med start måndagen den 13 mars. Preliminär start för påbyggnads/fortsättningskurs 9 maj.

Mail med datumen kommer att skickas ut till de som redan anmält sig.

Det har gått alldeles för lång tid sedan vi delade ett nytt klipp med Senna. Ett späckat schema och mörka kvällar har gjort det allt svårare. På en av få jaktfria lördagar under denna tid passade vi på. Mycket har hänt på dessa 3 månader sedan förra filmningen, grundträningen har fortsatt med egen träning men även en grundkurs hos Jeppe Stridh. Trots att vi själva håller kurser och har gått hos Jeppe med otaliga hundar så är det fortfarande väldigt nyttigt. Apporteringsträningen har fortsatt bra, grunderna i dirigeringsarbetet börjar sitta, söket ser lovande ut och markeringsförmågan utvecklas. Senna har alltid gett ett moget och fokuserat intryck vid apportträning, aldrig hetsat upp sig eller låst sig. Det har gjort att vi hela tiden kunnat komma vidare och känner att vi ligger bra till för hennes ålder även om vi skyndar långsamt.

Tittar vi på vad som har hänt med grundträningen sen sist så är egentligen träningen snarlik mot vad och hur vi arbetade ett par månader sedan. Största skillnaden är ändringar i miljön, så fort vi känner en valp/unghund ligger väl i hand ökar vi retningarna runt omkring, enklast och inledningsvis med att börja träna tillsammans med andra hundar och förare för att sedan även träna med flera hundar samtidigt själv. I det regniga klippet nedan ser vi Senna träna samtidigt som vår 3 åriga tik Lexie. Lexie som förövrigt kommer att vara till salu efter denna jaktsäsongen.

Apporteringen börjar däremot utvecklas allt mer, det är en rolig tid när polletterna från träning av enstakta moment som greppande, avlämning, signaler, stadga etc kan börja slås ihop till större övningar. I förra klippet visade jag hur jag arbetar vidare med stopp efter att ha lärt in signalen vid sittande och brytande av lek. Nu tar vi det med oss tillsammans med de enklare dirigeringsövningarna vi har gjort och blandar de olika singlarna för att inte skapa någon förväntan hos hunden. Just denna förväntan ser vi vid ett tillfälle när Senna utgår från att jag ska säga ”UT” ännu en gång trots att jag försöker skicka till höger. I detta läget ser man hur viktigt det är att ha befäst sitt stopp innan man går vidare eftersom hon sitter så nära apporten och det lätt hade kunnat bli ett misslyckade. Tittar jag själv på vårt arbete kan jag tycka att hon är något långsam i sitt stopp och detta tar jag med mig till nästa träning så att det långsamma inte plötsligt blir ett obefintligt stopp.

Tiden innan semestern brukar kunna vara intensiv men så här långt har även vår semester varit det. Vi håller på med en stor renovering och samtidigt försöker hinna med hundträning och annat härligt som hör sommaren till. Det har gjort att vi varit dåliga på att filma Senna på sistone även om vi tränar vidare.

I förra klippen visade jag lite hur jag arbetar med pipan först när mina muntliga kommandon är inlärda. Detta har jag fortsatt med och använder pipan allt mer även om jag alltid kommer fortsätta med muntliga kommandon när jag har henne nära mig.

Detta klipp är inte särskilt bra filmat då jag själv har gjort det under en promenad på vårt fält, men visar på hur den inlärda stoppsignalen kan göras allt svårare och hur vi kan göra det till något positivt trots att det är ett väldigt kravfyllt kommando. I detta fallet blåsa stopp under ett ”valpryck” och slänga en markering efter stoppet.

I övrigt för Sennas del nu vid 6 månaders ålder så tränar vi på de flesta momenten som är visade tidigare fast samtidigt med andra hundar och förare. Vi har även börjar göra lite svårare apporteringsmoment även om det fortfarande bara är grunder.

Idag har vi filmat Senna på nytt, 19 veckor på dagen. Vi gör rätt mycket samma saker som vi gjorde i förra klippet men blandar in lite apportering och börjar att introducera visselpipan.

Förra gången använde jag mitt sitt-kommando (långt s-ljud) och förstärkte med kroppen och handen i luften för att få Senna till att sätta sig i farten. Under detta klipp gör jag samma sak men har bytt ut mitt sitt mot en lång signal med visselpipan. Så fort hon börjat koppla denna signal till sitt och stanna börjar jag ta bort handtecknet, för att därefter ta bort rörelsen med kroppen mot henne och bara vissla medan jag fortsätter att gå. Jag kallar in henne med hjälp av flera korta signaler, sett till förra klippet så kallade jag med ett muntligt kommando samtidigt som jag rörde mig på ett inbjudande sätt och nästan viftade med armarna. När jag nu visslar så har jag tonat ner min rörelse och trots det kommer hon tveklöst, vilket innebär att jag kommer ta bort rörelsen helt i nästa steg. Här gör många annorlunda, slår ut med armarna i tid och otid oavsett avstånd. Även om utslagna armar kan vara till hjälp på avstånd anser jag att man alltid ska sträva efter att minska sina kommandon till ett minimum oavsett om det är med kroppen, pipan eller munnen. Genom att göra så får vi en mer uppmärksam hund och en ”reserv” att ta till då avståndet blivit långt eller störningen stor.

Tittar vi på apporteringen så har vi börjat med att göra lite enkla linjetag med vår uppfart som hjälp. Det är inget vi gör mycket av eller ställer några krav i såhär tidigt. Vi vill bara få till associationen att när jag pekar så finns det något kul framför oss. Att hon hellre springer i gräset och inte sitter helt i linje med mig när jag skickar är inget jag bryr mig i nuläget, det ska bara vara kul och kul tycker Senna verkligen det är. Vi ser att hon vid något tillfälle hoppar och busar lite, tunnlar mig innan avlämning och är något för ivrig. Så länge jag känner att jag kan bryta det, så länge det hela tiden är med mig och hon inte springer ärevarv med dummien eller något annat på egen hand så har jag överseende med det. Jag vill hålla motivationen och arbetslusten på absolut topp särskilt när vi börjar med stopp som är en dämpande övning. I nästa klipp ska vi titta på nästa steg i träningen av stopp och hur vi höjer motivationen i samband med kravet.