Vårens kurser
Vårens första grundkurs är nu inplanerad med start måndagen den 13 mars. Preliminär start för påbyggnads/fortsättningskurs 9 maj.
Mail med datumen kommer att skickas ut till de som redan anmält sig.
God Jul & Gott Nytt År
Önskar vi er alla!
Tack för ett strålande 2016 och välkomna åter.
Senna 9 månader
Det har gått alldeles för lång tid sedan vi delade ett nytt klipp med Senna. Ett späckat schema och mörka kvällar har gjort det allt svårare. På en av få jaktfria lördagar under denna tid passade vi på. Mycket har hänt på dessa 3 månader sedan förra filmningen, grundträningen har fortsatt med egen träning men även en grundkurs hos Jeppe Stridh. Trots att vi själva håller kurser och har gått hos Jeppe med otaliga hundar så är det fortfarande väldigt nyttigt. Apporteringsträningen har fortsatt bra, grunderna i dirigeringsarbetet börjar sitta, söket ser lovande ut och markeringsförmågan utvecklas. Senna har alltid gett ett moget och fokuserat intryck vid apportträning, aldrig hetsat upp sig eller låst sig. Det har gjort att vi hela tiden kunnat komma vidare och känner att vi ligger bra till för hennes ålder även om vi skyndar långsamt.
Tittar vi på vad som har hänt med grundträningen sen sist så är egentligen träningen snarlik mot vad och hur vi arbetade ett par månader sedan. Största skillnaden är ändringar i miljön, så fort vi känner en valp/unghund ligger väl i hand ökar vi retningarna runt omkring, enklast och inledningsvis med att börja träna tillsammans med andra hundar och förare för att sedan även träna med flera hundar samtidigt själv. I det regniga klippet nedan ser vi Senna träna samtidigt som vår 3 åriga tik Lexie. Lexie som förövrigt kommer att vara till salu efter denna jaktsäsongen.
Apporteringen börjar däremot utvecklas allt mer, det är en rolig tid när polletterna från träning av enstakta moment som greppande, avlämning, signaler, stadga etc kan börja slås ihop till större övningar. I förra klippet visade jag hur jag arbetar vidare med stopp efter att ha lärt in signalen vid sittande och brytande av lek. Nu tar vi det med oss tillsammans med de enklare dirigeringsövningarna vi har gjort och blandar de olika singlarna för att inte skapa någon förväntan hos hunden. Just denna förväntan ser vi vid ett tillfälle när Senna utgår från att jag ska säga ”UT” ännu en gång trots att jag försöker skicka till höger. I detta läget ser man hur viktigt det är att ha befäst sitt stopp innan man går vidare eftersom hon sitter så nära apporten och det lätt hade kunnat bli ett misslyckade. Tittar jag själv på vårt arbete kan jag tycka att hon är något långsam i sitt stopp och detta tar jag med mig till nästa träning så att det långsamma inte plötsligt blir ett obefintligt stopp.
Jakt och jaktprov
Hösten är här och där med också jakten och jaktproven. En intensiv tid men också belöningen och målet med all vår hundträning. Vi är igång med våra egna andjakter, klövviltsjakter och hjälper till på några utvalda större jakter även om vi minskat på antalet för att hinna med våra egna jakter. De flesta vovvarna är igång och njuter av livet mer än vanligt.
Lina har även varit flitig med sina hundar och startat sina tre på prov. Isa (cocker) har klarat sitt vattenprov även om det satt lite hårt inne. Aya (svart labbe) klarade Jaktretrieverklubbens WT i öppen klass en tid sedan och nu senast tog Tyra (gul labbe) ett första pris i NKL med fin kritik.
För egen del hoppas jag mycket på Senna till nästa år, vid 8 månaders ålder visar hon mycket som ser väldigt lovande ut. Vi får frågor om fortsättning på hennes filmer och lovar att det kommer nytt material snart.
Årets sista kurs har startat och även om det är kul känns det skönt att vi närmar oss vårt årliga uppehåll. Enda smolket i bägaren är de reserver som vi inte kunnat göra plats för under hösten, känns alltid trist men tid är dessvärre en bristvara hos oss som hos många andra. Nästa grundkurs kommer att start i mars 2017, anmälningar har redan börjat komma in så vänta inte för länge om ni vill vara säkra på en plats.
Semestertider och Senna 6 månader
Tiden innan semestern brukar kunna vara intensiv men så här långt har även vår semester varit det. Vi håller på med en stor renovering och samtidigt försöker hinna med hundträning och annat härligt som hör sommaren till. Det har gjort att vi varit dåliga på att filma Senna på sistone även om vi tränar vidare.
I förra klippen visade jag lite hur jag arbetar med pipan först när mina muntliga kommandon är inlärda. Detta har jag fortsatt med och använder pipan allt mer även om jag alltid kommer fortsätta med muntliga kommandon när jag har henne nära mig.
Detta klipp är inte särskilt bra filmat då jag själv har gjort det under en promenad på vårt fält, men visar på hur den inlärda stoppsignalen kan göras allt svårare och hur vi kan göra det till något positivt trots att det är ett väldigt kravfyllt kommando. I detta fallet blåsa stopp under ett ”valpryck” och slänga en markering efter stoppet.
I övrigt för Sennas del nu vid 6 månaders ålder så tränar vi på de flesta momenten som är visade tidigare fast samtidigt med andra hundar och förare. Vi har även börjar göra lite svårare apporteringsmoment även om det fortfarande bara är grunder.
Jaktprovsframgång för Lina & Aya
I lördags startade Lina för första gången på ett av Jaktretrieverklubbens jaktprov. Det var ett WT Öppenklass som hölls i Norra Strö. Även om Aya för dagen inte visade upp sina starkaste sidor så gick det vägen och en Utmärkelse bärgades vilket innebär att hon nu är kvalificerad till Vinnarklass.
Varje framgång med Aya betyder så oerhört mycket för oss. För snart 3 år sedan tog vi över henne, en hund som inte visade något intresse att apportera, en hund som vi fick lämna själv i köket för att hon skulle våga sig fram och äta ur matskålen. Men efter en tid fick hon ett förtroende för Lina och nu har de ett band som vi sällan sett mellan hund och människa. En underbar saga som är långt ifrån slut.
Senna 19 veckor
Idag har vi filmat Senna på nytt, 19 veckor på dagen. Vi gör rätt mycket samma saker som vi gjorde i förra klippet men blandar in lite apportering och börjar att introducera visselpipan.
Förra gången använde jag mitt sitt-kommando (långt s-ljud) och förstärkte med kroppen och handen i luften för att få Senna till att sätta sig i farten. Under detta klipp gör jag samma sak men har bytt ut mitt sitt mot en lång signal med visselpipan. Så fort hon börjat koppla denna signal till sitt och stanna börjar jag ta bort handtecknet, för att därefter ta bort rörelsen med kroppen mot henne och bara vissla medan jag fortsätter att gå. Jag kallar in henne med hjälp av flera korta signaler, sett till förra klippet så kallade jag med ett muntligt kommando samtidigt som jag rörde mig på ett inbjudande sätt och nästan viftade med armarna. När jag nu visslar så har jag tonat ner min rörelse och trots det kommer hon tveklöst, vilket innebär att jag kommer ta bort rörelsen helt i nästa steg. Här gör många annorlunda, slår ut med armarna i tid och otid oavsett avstånd. Även om utslagna armar kan vara till hjälp på avstånd anser jag att man alltid ska sträva efter att minska sina kommandon till ett minimum oavsett om det är med kroppen, pipan eller munnen. Genom att göra så får vi en mer uppmärksam hund och en ”reserv” att ta till då avståndet blivit långt eller störningen stor.
Tittar vi på apporteringen så har vi börjat med att göra lite enkla linjetag med vår uppfart som hjälp. Det är inget vi gör mycket av eller ställer några krav i såhär tidigt. Vi vill bara få till associationen att när jag pekar så finns det något kul framför oss. Att hon hellre springer i gräset och inte sitter helt i linje med mig när jag skickar är inget jag bryr mig i nuläget, det ska bara vara kul och kul tycker Senna verkligen det är. Vi ser att hon vid något tillfälle hoppar och busar lite, tunnlar mig innan avlämning och är något för ivrig. Så länge jag känner att jag kan bryta det, så länge det hela tiden är med mig och hon inte springer ärevarv med dummien eller något annat på egen hand så har jag överseende med det. Jag vill hålla motivationen och arbetslusten på absolut topp särskilt när vi börjar med stopp som är en dämpande övning. I nästa klipp ska vi titta på nästa steg i träningen av stopp och hur vi höjer motivationen i samband med kravet.
Ny Senna film, nu 16 veckor
Vi har filmat Senna på nytt, klippet spelades in i söndags då hon nästan blivit 16 veckor.
De första veckorna gick mycket ut på att locka och röra sig på ett sätt så att valpen hamnar rätt, de senaste veckorna har Senna mognat och polletten börjat trilla ner. Det gör att vi dels kan öka tempot i träningen men även börja ställa krav i moment hon kan. Det nya filmklippet visar bägge delar.
Följer vi klippet ser vi att i första vändningen håller Senna inte kontakten med mig utan vill fortsätta framåt. Lyssnar vi noga hör vi en liten kort tillsägelse innan jag överöser henne med beröm för att hon sökt kontakt efter tillsägelsen.
Efter att ha gått runt med henne vid min sida, sätter jag av henne och går runt själv. Efter det kommer en inkallning, hon kommer precis som jag vill glad och rakt upp på mig. Jag låter alltid mina valpar/unghundar att klättra på mig under beröm för att jag vill ha farten in och göra hela vägen till en positiv upplevelse. Först i steg två börjar jag ställa krav på att vovven inte ska klättra på mig men med bibehållen fart och positivitet.
I nästa övning busar jag och leker med henne för att därefter bryta leken och lämna henne. Detta är en bra övning för att träna på både mitt gröna ljus (genom leken och buset) och mitt röda ljus (genom brytandet och lämnandet). Det är även en förberedelse för framtida stopp när jag vänjer och lär vovven att blixtsnabbt stanna och bli passiv från full aktivitet.
När jag sedan lämnar henne och går runt tar hon detta som en ny lekinvit och faller för frestelsen genom att resa sig. Då rör jag mig mot henne med ett tydligt kroppspråk för att visa hon gör fel och genast slår över till positivitet genom att backa och berömma när hon backat för mig.
I nästa övning sätter jag henne under gång och sedan kallar in henne efter att ha rört mig i sidled medan hon suttit kvar. Hade hon försökt gå upp här hade jag inte kallat utan hämtat henne. Denna gången gör jag också det lite svårare genom att börja gå fot så fort hon kommer in.
Avslutningsvis kör vi en inkallning, lek och bryt. Denna gången bryter hon inte genast och jag får förstärka kravet för att hon inte ska gå efter mig. När hon respekterar det backar jag åter igen och berömmer henne. När jag går tillbaka är jag tyst, jag berömmer och klappar henne först när hon lyssnat på mitt ”kom” och inte bara för att jag kom tillbaka.
Vi har fått frågan om hur vi arbetar med visselpipa, jag har den runt halsen i klippet eftersom jag precis arbetat med våra äldre vovvar. Visselpipan har ofta en överdriven status, enligt mig är den bara en förstärkare för mina verbala komandon. När de tillsammans med mitt kroppsspråk fungerar som i klippet är det dags att börja byta ut komandona mot vislingar vilket jag kommer göra i nästa klipp.
Vi har även kommit lite längre i apporteringen men det klippet väntar vi med till nästa gång. Bland det viktigaste att göra med en ung och apportglad valp är att börja introducera den för olika vilt. Vår erfarenhet är att de flesta valpar med en stor apportlust tar upp det mesta utan att fundera medan den äldre unghunden brukar vara mer skeptisk om den inte introducerats tidigt.
Senna på Göteborgs Game Fair
I helgen har vi haft nöjet att få följa med Stridhs Hundägarskola till vackra Tjolöholm och Göteborgs Game Fair.
Under mässan höll Jeppe & Sally kurs för en grupp som fick sammanlagt fyra träningstillfällen över två dagar framför publik. Som en del i uppvisningen var vi ett par stycken som var med familjen Stridh för att visa hur man arbetar enligt deras filosofi.
Senna som nu blivit drygt 13 veckor gjorde sina första uppvisningar och med bravur om vi får säga det själva. Filmklippet nedan är från första uppvisningen som vi var med på och för varje uppvisning blev hon säkrare i denna stökiga miljö med bland annat högtalare, skott, publik, etc och vi kunde öka svårighetsgraden ytterligare.
I förra filmklippet tränade vi på att gå fot i koppel och stanna kvar. Till varje klipp skriver jag om vikten av att föra hunden i ett slakt koppel och det är under mässan som vi ser resultatet av detta arbete. Om vi lägger vikt och fokus på att föra hunden med hjälp av motivation och krav istället för att släpa runt den blir steget till att ta av kopplet betydligt mindre. Jag kastar även en apport till Senna, den här gången skickar jag henne samtidigt som jag kastar den för att öka intresset och farten. När hon kommer in med den lockar jag upp henne i knät för att hon ska sträcka dummien mot mig och känna att hon inte blir av med den bara för att hon kommit tillbaka. Jag går även ett steg längre och tar inte den utan går först en runda med henne så hon ska lära sig att jag tycker det är positivt att hon håller kvar och först efter det tar jag upp henne i knät igen för att få en bra avlämning.
Lina hade Isa med sig och gjorde givetvis lite mer avancerade övningar då Isa nu hunnit bli 10 månader. I klippet ser vi henne apportera tillsammans med Tokkie och hans vorsteh och Sally och hennes springer. Alltid kul att se så unga hundar ligga så väl i hand och utföra sitt arbete med så stor glädje.
Vi har haft väldigt trevlig helg bland härliga människor och många spännande samtal kring hundar, träning och avel. Nästa vecka är det full fart igen med ny kursstart på måndagkväll, gång fem på grundkursen på tisdagkväll och privatträning på torsdagkväll.
Ny Senna film
Tiden går rasande fort och plötsligt har Senna blivit 12 veckor. Äntligen bättre väder och vi var båda hemma så vi kunde filma på nytt. Förra gången visade vi hur vi arbetar första gångerna vi har koppel på valpen och nu fortsätter vi i kopplet, börjar ställa små krav på att gå vid sidan och tränar sitt kvar.
Tittar vi på Senna ser vi att hon börjat vänja sig vid kopplet och följer glatt med. När jag vänder med henne kallar jag inte på henne i varken vändning eller sväng. Här vill jag att hon söker mig och när hon gör det överöser jag henne med beröm så hon känner att det är rätt att gå med mig. Skulle hon däremot inte bry sig om mig utan fortsätta i sin egen riktning skulle hon först fått en liten tillsägelse för att återfå hennes uppmärksamhet för att på nytt berömma henne.
Målet med denna koppelträningen är att inte använda kopplet utan se det som en ”säkerhetslina” ifall något skulle gå fel. Tittar ni på klippet så ser ni att kopplet hela tiden är slakt och jag arbetar med min röst och rörelser och inte genom att styra eller ännu värre släpa henne med koppelet.
Vi har även börjat arbeta på sitta och stanna kvar. Som vi ser i filmen spänner vi bågen genom att släppa och lyfta kopplet utan att ge nya kommandon. I all hundträning är våra största utmaningar att vara tydliga och förstå hur hundar uppfattar situationer jämfört med människor. För att uppnå tydligheten som behövs med en liten valp gör jag flera saker i filmklippet. Det viktigaste, jag ger inga kommandon förrän jag har valpens fokus och berömmer fokusen innan jag ger ett kommando. Jag är även övertydlig när jag förstärker ”stanna kvar” med ett handtecken och nästan leker igång valpen var gång vi ska börja gå från sitt. Alla dessa tecken och kommandon ska sedan minskas ner men inledningsvis behöver valpen all hjälp den kan få för att förstå vad som förväntas av den.
En betydligt svårare fråga att svara på i text är hur arbetar vi så att vår hund förstår vad vi vill. Vi kan ta ett exempel på hur det ofta kan se ut när vi tränar en hund och tror att den resonerar som oss. Föraren lämnar sin hund och är tyst på vägen ut. Förblir tyst ute och berömmer hunden hjärtligt efter övningen. Då tänker föraren ”vad duktig du var när du satt kvar fast jag gick”. Hunden trots enastående förmågor är inte begåvad med vårt intellekt. Vi kan berömma medmänniskor för tidigare handlingar men tyvärr inte våra hundar. Lika lite som jag kan i efterhand förklara för min hund att den var duktig på jakten igår lika lite förstår den när jag berömmer efter en övning. Hundar befinner sig alltid i nuet vilket innebär att berömmet när vi är tillbaka hos hunden bara betyder att det är positivast när vi tillsammans. Är vi då även lite stela och nervösa när vi lämnar hunden kommer den tolka det att det är negativt att vara ifrån varandra och positivt att vara ihop, därmed är man på god väg att lära en hund att möta oss så fort vi lämnar den.
Ska vi göra samma övning fast på ett sett så vår hund har en chans att förstå vad vi vill berömmer vi när det är svårast. Vilket är precis när vi lämnar hunden, avlägsnar oss och står på avstånd. Det är vid dessa tillfällen hunden måste känna att den gör rätt som sitter kvar genom att få beröm under tiden. När vi sedan är på väg tillbaka tystnar vi och avslutar övningen med att bryta ”sitt kvar” med ett nytt kommando ”kom”, ”hopp och lek”, etc istället för beröm.
Vi har tagit det ganska lugnt med Senna dessa första veckor, man kan göra ännu mer som ni kan se i nedanstående filmklipp där Lina går med sin jaktcocker på Skånska Jakt och Fiskmässan 2015 vid 9 veckors ålder. Hur mycket man gör och vad man gör beror givetvis på valpen men det viktigaste är att man inte slarvar bort dessa tidiga veckor där valparna vanligtvis suger i sig all ny kunskap i en rasande fart.
